En mulen oktoberdag kommer den där känslan av höststädat sommarställe när man besöker Gunnebo slott.
Och sommarställe är just var det är. När det dukades upp till invigningsmiddag här i salongen 1796 var Gunnebo ett av Sveriges mes påkostade och moderna sommarnöjen.
Göteborgs dåvarande stadsarkitekt, Carl Wilhelm Carlberg, var mannen bakom allkonstverket Gunnebo.
Han ritade inte bara huvudbyggnaden utan också all fast inredning och möbler samt andra hus på gården och stilträdgården. Med franska barockträdgårdar som förlaga löper en mittaxel från norr till söder, från uppfarten, genom huset till trädgårdens slut på andra sidan.
När de känsliga utplanteringsväxterna åter har funnit sig tillrätta i drivhuset för välbehövlig vintervila påminner de vita tomma urnorna om att ännu en trädgårdssäsong närmar sig sitt slut. Ändå, visst finns där en viss förväntan också? Kommer samma växter tillbaka till sina gamla sommarbeten även nästa år?
När huset var nytt bjöd läget på kullen på sjöutsikt. Den är sedan länge borta men mycket är sig ändå likt. Ett undantag är den omgivande engelska parken som på tvåhundra år har förvandlats till ståtlig skog.
Huvudbyggnaden utgör mittpunkten i ett hundra hektar stort kulturreservat - det första i Västra Götaland. Den södra delen av stilträdgården domineras av lindboskéer och ett par hamlade lindalléer. Ett stillsamt plaskande från fontänen fullgör bilden av en tidlös idyll.
Kanske är en stilla oktoberdag det bästa tillfället för att njuta av stillheten på Gunnebo. Hit kommer nämligen alltfler besökare varje år. Sedan 1949 äger Mölndals kommun egendomen. Här skall alla vara välkomna, därav finns här inga entréavgifter. Från 1996 och framåt har kommunen satsat aktivt på att rusta upp anläggningen och idag är Gunnebo ett av regionens mest besökta turistmål.
Under valvet av knuthamlade lindar flyger lätt tankarna till de generationer av trädgårdsmästare som med tålamod och nogrannhet i sina händer har skapat detta levande konstverk.
Tidens gång gör sig påmind på Gunnebo inte bara i form av stora gamla träd utan också i patinerade stens- skulpturer. De vackra staketen i lärkträd är dock nya, men efter arkitekt Carlbergs ritningar.
Under den gångna sommaren har här gjorts försök att klippa gräset på 1700-talsvis - slåtter med lie. Med tillhörande björkvast blev resultatet lika bra som med en motorgräsklippare med uppsamlare.
Juvelen i kronan är dock sedan länge borta. Orangiet var egendomens stolthet. Ananasskörden var så stor att överflödet annonserades ut i Göteborgs tidningar. Men kanske kommer juvelen att snart stråla som aldrig förr. Det finns nämligen planer att börja bygga upp orangeriet igen, kanske med början redan nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar