En av Lissabons populäraste parker ligger helt under tak. Estufa Fria är ett gigantiskt växthus som egentligen består av tre; ett varmhus, ett kallhus och ett tempererat.
För ett par hundra år sedan låg här ett stenbrott där det bröts basalt. Växthuset har en märklig historia. Året var 1914 och en av av stadens trädgårdsmästare, som var ansvarig för planteringarna längs Lissabons paradgata Avenida da Liberdade, behövde en tillfällig depå för växterna som importerats från jordens alla hörn.
Val av plats föll på det nedlagda stenbrottet där ett enkel skydd för växterna byggdes. Med första världskrigets utbrott kom planteringsplanerna av sig och de tillfälligt ditställda plantorna började rota sig.
Målaren och arkitekten Raul Carapinha upptäckte platsen 1926., Han blev förtjust i den yppiga växtligheten och började skissa på ett permanent växthus. 1933 slog det upp portarna och har sedan dess varit lika populärt bland lissabonbor som turister.
Redan på 1940-talet omdanades parken och fick bl a ny entré och en konstgjord sjö. 1975 tillkom den tropiska avdelningen. Kallhuset har bara ett tak av ribbor som skyddar växterna både mot extrem värme och kyla. Här växter plantor med ursprung i Kina, Korea, Australien, Peru och Mexiko. Här är de dominerande växtslagen kamelia, trädormbunke och azalea.
Det tempererade växthuset är med sina 400 kvadratmeter den minsta av de tre och rymmer mestadels kaktusar och andra suckulenter. Varmhuset är desto större. På dess 3 000 kvadratmeter ryms tropiska växter från hela världen. Många av dem är nyttoväxter som kaffe, banan och mango.
